Det är helt sjukt egenterligen, jag kan minnas förra året då rädslan för att jag inte skulle klara det i början hindrade mig från att åka. jag är så glad att jag åkte, jag ångrar inte en sekund att jag åkte. Jag har haft en sån otroligt häftig och underbar upplevelse här, någonting som bara en 17-åring på andra sidan av jorden kan uppleva.

Det ska bli jobbigt att lämna de livet jag har byggt upp här i USA, och att lämna min andra familj och mina bästa komipsar. Jag tror inte jag förstår hur jobbigt det kommer bli. Men samtidigt som april har varit en grymt rolig månad, fylld med nya spännande upplvelser har det varit ganska jobbig. Det går inte förbi en dag utan att jag tänker på sverige, och hur det kommer bli när jag kommer hem igen. Det är så nära men ändå så långt bort! Samtidigt som känslan på att lämna USA känns jobbig, känner jag mig redo att åka hem. Såklart inte att åka hem nu, idag, men den 3 juni när jag står på graduation vet jag att jag kommer vara redo.

Att jag snart ska se min familj igen, att dom om sex veckor kommer rulla in på min uppfart här i hampton känns helt overklig. Allt jobbigt jag har gått igenom, kommer vara så värt det när jag ser dom igen. Det är redan värt det, men jag kan bara föreställa mig hur underbart det kommer bli.

Jag kan inte fatta hur snabbt tiden har gått! :o

Med det här vill jag bara säga att jag är så grymt taggad på att komma hem igen, att träffa er alla där hemma kommer bli så sjukt bäst! 59 dagar kvar tills jag står på svensk mark!!!!

känns ärligt talat som igår då vi satt på flygplatsen i augusti!!